I den bästa av världar finns inget våld.
En sådan värld är tyvärr en ouppnåelig dröm, det vet vi alla.

Attkämpa för en helt våldsfri värld är en utopi.
Därför måste vi i stället arbeta för att minimera orsaker till att våld skall uppstå, samt den verkan våldet får när det oundvikligen drabbar oss.

Vi bör alltså bekämpa gatuvåldet på två helt olika plan, där bägge är lika viktiga.

1. Dels själva uppkomsten av våld, genom att avglorifiera den attityd som genom felaktiga förebilder sprider sig allt längre ner i åldrarna och även genom- syrar stora delar av ungdomens subkulturer i samhället, som exempelvis fotbollshuliganer
och vissa delar av Rap-kulturen.

Att alkohol och droger är stora bovar i dramat, råder det inget tvivel om och även där finns mycket att göra men så länge föräldrar avsäger sig ansvaret
för sina minderåriga barns ställningstaganden och skadliga handlingars konsekvenser,
är det svårt att ställa samma krav på ungdomarna.

Vad som för närvarande till stora delar verka vara bortglömt
eller rättare sagt, sopat under mattan då det kräver kunskap som få besitter, är hur samhället kan och bör assistera för att dess medborgare skall undkomma svårare skador på både kropp och själ NÄR det väl händer
redan idag.

2. Den enskilde medborgaren har ett egenansvar att så långt det är möjligt, med tillgänglig kunskap, lära sig att på ett effektivt och lätthanterligt sätt, dels kunna undvika de fällor och faror som lurar ute i gatubild och nöjesliv och dels försvara sig med den rätt som finns lagstadgad i den s.k. nödvärnslagen.

Här hjälper inga vackra politikerdebatter och löften.
Endast snabb handling räddar liv den kommande helgen.

För att "Lisa och Per" skall kunna gå säkra hem denna natt du läser detta, måste de veta VAD de skall göra för att undvika fällorna och HUR de skall göra, för att freda sig mot oprovocerade angrepp.
Här finns mycket att göra och här finns vi som stöd och hjälp till ett bättre självförtroende och ökad självsäkerhet.